elin-mylife

Alla inlägg den 15 december 2014

Av Elin - 15 december 2014 18:30

Vad har jag gjort för fel!? Ännu en gång det händer, men istället var det någon som fyllt i ett ord på mitt skåp och det var helt NERSKVÄTT med julmust!

Jag börjar från början...vi hade slöjd och precis börjat då Hanna kommer till mig och ska berätta en sak. Ser att det är nåt med henne och jag reagerar ganska snabbt för mitt hjärta började slå hårt och snabbt. Hon säger att mitt skåp är helt nerskvätt med någonting och sedan så har dem fyllt i en text som stod där. Jag visste inte vad jag skulle säga, det ända jag fick ur mig var "Det är säkert ...!"


Jag blev så jävla ledsen, speciellt när jag inte gjort NÅGONTING och bara får hat och nedklankningar! Kände gråten i halsen. Samtidigt blev jag så jävla FÖRBANNAD! Varför i helvete kan han/dem inte gå fram face2face istället för att göra på det här sättet?!

Så jävla PATETISKA och FEGA! 
Inte bara för det ni gör, utan för att ni försöker trycka ner någon så jävla mycket att den känner livsglädjen sakta försvinna, och för att ni tror att ni är NÅGOT när ni sabbar för någon.


Tänk er själva, tänk om någon i ER närhet blev mobbad. H*n känner livsgläjden sakta försvinna och känner att "Nej jag orkar inte med mobbningen mera, jag hoppar!" H*n tar ett steg mot tåget och helt plötsligt är BORTA!

Hur skulle ni känna er? Jo, ni skulle känna att allt var ert fel, helt jävla knäckta! Ni undrar varför ni inte gjorde någonting, vad ni gjorde för fel. Om ni sagt något elakt. Allt!

Ni kan inte se henne/honom något mer. Inte höra hennes/honoms röst. Andetag, steg, leende, skratt p.g.a en jävel som förstört tjejens/killens liv! Med ord, slag, skratt, utanförsskap mm. 

Tänk er - ni ska på bio, du väntar på honom/henne. Det ringer, det är din mamma. Hon säger att du måste komma hem fort för hon måste berätta en sak som hänt. Du går hem. Väl inne sitter din kompis mamma och pappa med din mamma. De ber dig sätta dig ner och berättar att din kompis är borta och aldrig mer kommer komma tillbaka. Du känner hur ditt liv sakta försvinner och du själv bara vill lägga dig ner på marken och dö. Precis så som h*n kände, känner du just nu. Hur skulle det känns? Bra? Nej jag tror inte det!

Eller - du är mobbaren. Du ser henne/honom varje dag, slår, ger elaka blickar och kommenterar henne/honom. I mer än ett år har det hållit på. Du skrattar åt henne/honom, tycker att det känns så otroligt bra och roligt tills offret en dag inte orkar mer och känner att den ända åtvägen är att ta självmord. H*n gör det.

Flickan/pojken kommer inte till skolan nästa dag. Du undrar varför och tänker ut vad du ska säga när h*n kommer tillbaka.

Det går ytterligare en dag. Hennes/hans föräldrar kommer till skolan. Du undrar vad som händer. De berättar. Du känner hur en tår sakta rinner ner för kinden. Du tänker att det var DU som gjorde så att h*n tog sitt liv. Att du nu har ett liv på dig. Du kan inte gör något, det är försent. 

Alla ord h*n fick ta emot, slag, utanförsskap, av dig! Du vill ha tillbaka henne/honom, krama om henne/honom, säga att h*n är bäst, säga förlåt för allting som du har gjort. 

Det går ytterligare en dag, du stannar hemma från skolan för att du mår skit, precis som H*N gjort. Nu förstår du hur hon mådde när du äntligen fick känna smärta.

SÅ TÄNK FÖRFAN VAD NI GÖR OCH SÄGER! 


Jag ville bara dö just då, inte finnas något mer. Det var lika bra att jag får slippa detta...men jag är starkare än så! Det är svårt och jobbigt när en får hat när ingenting gjorts, men varför sätta sig ner när man kan ställa sig upp och visa dem vad som är RÄTT och vad som är FEL. Ta massa skit för ingenting - nej -  vi är starkare än så!!

Så jag ställde mig upp, fortsatte med det jag skulle och gick sedan stolt till mitt skåp. Kastade in mina grejer i mitt nya skåp, fick tacksam hjälp och kände mig starkare!

Han gick förbi mig, kände hans blick på mig. Mitt hjärta slog snabbt men jag kände att jag inte orkade bry mig ett SKIT. Blockade han på snap och så kommer han förbli! Tror han att han kan få mig på botten så har han total fel   

______________________

Mår mycket bättre nu, tack vare stöttning från vänner men också för att jag stolt inte låter någon förstöra mitt självförtroende. Klarade detta en annan gång, men denna gången klarar jag det ännu lättare. Jag är stark!


ANNONS
ANNONS
Av Elin - 15 december 2014 09:30

Tänkte att jag skulle prata lite om vad som hänt under månaderna, det som jag har bilder på och det "viktigaste". Resten av dem viktigare grejerna tar jag i ett större inlägg som dock kommer i slutet av månaden!  

 


Januari:        

Jag blev 14, som jag längtade så till. Stukade armen vid en vollyboll match. Klippte av mig mitt långa, slitna hår. Kändes tråkigt och jobbigt men hädanefter känns det så skönt! Dock börjar jag få tillbaka det långa håret så måste klippa ner det nu innan jul.   


Februari: 

 

Jag var på sjukhuset och undersökte varför jag kände mig så yr, tog blodprov och svimmade för det. 


Mars:

Inget speciellt som hänt, både kollat bloggen och almanackan! 


April:

   

Var första gången i Töreboda med familjen. Var på Ullared när jag mådde som sämst, klarade min sjuka och jag fick hem massa fint! Längtar till nästa år igen då vi troligtvis ska åka igen   


Hoppas att ni får en bra måndag!♥ Fem dagar kvar hörrni!!!





Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se