Tänkte att det skulle vara kul och svara på två-tre frågor som jag bestämt själv att skriva ut här, sen svara och motivera lite mer osv. :)

Ärr: Jag har ett ärr, ett stort på min tumme och jag fick det när jag var runt 6-7 år, kommer inte ihåg precis hur gammal jag var, men där nånstans. 

Vi var hos farmor och farfar. Farfar hade framme en kniv på altanen och lite trä så jag tänkte att jag kan tälja. Så jag satte mig på en stol där och började, mamma och farmor kom och sa att jag skulle låta bli men jag ville fortsätta så jag fick det och innan de gick så sa de båda att jag skule vara försiktig och jag sa lydigt 'Ja! :)' Tillslut slänter jag till med kniven och skar upp mig. Jag började såklart och gråta och gick, men inte in utan runt huset för att dem inte skulle veta vad jag gjort! Så gick runt till en annan dörr och sa att jag ramlade och fick in min tand på nåt sätt i tummen..det rann blod, hela min hand var full och det bara blödde å blödde. Hade kommit ganska långt in så tror att jag såg mitt ben, dock inte säker men såg ut som det..
Dock tror jag att det fattade att jag slant när jag täljde men de sa ojdå och 'trodde på det'.

Hädanefter så ångrar jag det till hundra..önskar att jag inte täljde för nu är det ett fult ärr och kommer alltid vara där!  

Rakblad'ssår: Jag har skärt mig och det ångrar jag fullt! Jag vet att det är sjukt fel att göra det och att det inte hjälper ett skit, det vet jag efter jag gjorde det. Men jag mådde dåligt och ville bara må bra, dock hjälper det inte, man mår bara sämre! Så skär er inte för fan!!! Det blir så fult efter att man gör de, man skäms och mår sämre... 

Första gången jag gjorde det så var jag runt 11 (tror jag). Jag hade sett på en film och tyckte väl att det såg coolt ut. Så när jag duschade en dag så såg jag ett rakblad, tog det och skar mig en gång på armen. Gjorde så JÄVLA ont så jag började gråta och det bara blödde och blödde. Efter att jag fick stopp på blödningen gjorde jag sen inte om det tills jag var tretton.

Då när jag mådde som sämst gjorde jag det än en gång igen.. ångrade mig och tänkte inte mer på det. Efter några månader så bråkade mamma och pappa. Jag försökte hålla ut men jag var så rädd att nåt skulle hända. Jag försökte säga till dem men de lyssnade inte så jag gick in på toan och skar mig ännu en gång och tänkte visa dem..flera gånger den här gången. Därefter böla jag ända tills jag somnade den natten. Mamma och pappa visste inget. Jag ville inte visa eller förklara. Så i flera veckor gick jag med långärmade tröjor för att inte visa vad jag gjort. Jag skämdes så jävla mycket!! Kände på såren för att se/känna vad jag gjort..men jag ville inte ha skiten så jag tvättade det med alsolsprit två gånger om dagen för att det inte skulle vara smuts och läka fortare. 

Nu idag har jag bara ett kvar som knappt syns och det är jag glad för! Kommer aldrig falla mig in i den skiten mer och aldrig göra om det. All smärta..

Homosexualitet: Vad jag tycker om det? Jag tycker att det är bra! Att man liksom visar att jag älskar PRECIS vem jag vill, vare sig det är tjej, kille el båda! Man ska vara stolt om man är det och vågar säga sanningen att -ja, jag är bi, exempelvis! 

Det är ju liksom inte könet man är ute efter och gillar! Det är själva personen!

Riktigt coolt är det och inte vara som alla andra, faktiskt.

Men jag själv skulle nog inte kunna vara det, iaf inte vad jag vet nu! :) skulle också skämas ihjäl och inte våga säga sanningen!

Alla är inte lika och det älskar jag, hur skulle världen se ut annars..?  Men jag tycker det är bra att alla gillar olika. :) Och ger det en   

Ha en bra kväll! ♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är nu så att jag tog det beslutet igår att jag nu skulle gå vidare till en annan bloggportal. Jag har funderat och funderat i flera veckor nu, månader och beslutat mig att jag måste testa på lite nytt och "gå vidare i livet!"Jag själv är glad för...

Haft en grym smärta idag, både i rygg och mage. Känns inte alls bra! Varit illamående från och till och väl hemma blev det som värst. Jag kunde knappt äta och jag höll tillslut på att kräkas och bryta ihop... När vi väl skulle äta kallsvettades jag...

Drygt två dagar till ultraljudet nu. Känns helt underbart, sedan lär jag få vänta ytterliggare veckor innan jag kommer träffa läkaren. Men vi är på väg och jag är så himla glad att ultraljudet är på onsdag, just nu börjar jag tröttna och tappa greppe...

Har just nu slöjd, dock slutar jag om några minuter bara! Sedan SO till halv fyra, ska allt gå - hoppas på att jag slipper någon läxa nu, fast jag funderar ändå och fortsätta med svenskan då den ska vara klar till torsdag och jag har ingen aning om j...