Just nu känner jag mig bara så förnedrad av läkaren som jag var och träffade. Känner mig inte bara förnedrad, utan rädd också. Jag VET att det inte är så som dem tror, verkligen inte. Jag kanske t.om inte kan bli det - man ska inte säga något i förväg förens man vet. Det kan också vara så att människan kämpar för att bli det och mår otroligt dåligt utav det...
Nu pratar jag om graviditet. När jag fick höra att jag kanske behövdes testas för det blev jag både chockad, men också förbannad. Jag sa snabbt och skarpt till honom att jag INTE är det och att jag nog vet bäst själv ifall att jag är det. 
Sedan är jag inte tillräckligt mogen för sådana saker - om ni förstår vad jag menar, " ", plus att jag tycker att det är så jävla vidrigt så det inte sant...   

Tror att han blev lite tillbakadragen då, kändes så skönt att sätta honom på plats. Visst, det är nog en fråga som är bra att fråga och som dem bör fråga men om man och är såpass ung som mig så får dem nog ta och tänka om lite granna! Jag är ung, inte dum.

Bortsett från det så fick jag prata och svara på många frågor och göra ett test, dock ska vi inte prata om det. Känns jobbigt och pinsamt...stod inne på toaletten och grät.

Dem kände också på min mage, där jag hade ont. Jag reagerade först, men när han väl fortsatte och trycka, hårt, gjorde det inte ont, han tyckte att det var jättekonstigt! Vi satte oss ner och pratade mera, gårdagens urin såg positivt ut (OH MY GOD, DÉJÁ VU!!!) och nu är det bara dem andra testerna som vi väntar på..resultatet kommer efter helgen - om proverna bara visar positivt så ska jag få gå och röntga mig, göra ultraljud..om inget syns där får jag gå och kolla mig på ett annat ställe. Men det tar vi då, idag är en dag och den ska jag först tänka på och ta mig igenom! 

Fryser som ett djur just nu så jag ska försöka att fixa lite fint här så har jag gjort någon måtta idag och blir lite varm på det, därefter ska jag bara gosa ner mig i söffan och titta på tvprogram. 
Vad ska ni hitta på idag?