Har haft en så jobbig och seg dag, jag har haft så himla tråkigt och inte haft någonting att göra..på samma gång kom det hur mycket folk som helst till oss och då kom paniken! Jag klarade inte av det, att inte kunna få vara ensam en sekund utan vara tvungen att synas och visa hänsyn till alla andra.

Det ända jag ville idag var att vara ensam, göra det JAG ville och behövde. Tänkte plugga på engelskan, men det gick inte. Jag var tvungen att vara med, visa uppskattning och glädje att personerna var här - men jag kände ingenting för dem. Det var helt tomt, borta.
Dagen gick åt helvete. Både för att jag höll på att bryta både benen p.g.a att dem tog bort utetrappan och sen..vad spelar det för roll?

Känner mig så jävla irriterad, men på samma sätt så ledsen, stressad..
Jag har så många tankar, så mycket som jag vill säga, få ur mig.

Önskar mig en helt ledig dag imorgon, men det går inte. Jag har lovat Alice att vi ska ses, sen måste jag träna (om jag hinner..) och plugga, plugga.

Helgen är åt skogen!
Ge mig nån jävla lugn helg någon gång - är det för mycket begärt?

Tack och lov var jag ute i god tid med träningen, lyckades komma ut och springa en stund tills musiken slutade fungera, var ändå på väg hemåt men hade uppskattat musiken iallafall då jag tränar så mycket bättre. Men då var det bara att springa hem och kämpa utan musik.
Gick bra, känner dock att jag skulle sprungit längre! Blev knappt trött, varken i andningen eller benen, oavsett om jag sprang upp för uppförsbackar, kurvor, hela tiden och tog i som en idiot. -Hm nej, nästa gång ska jag springa längre och straffa mig hårt för dagens träning..

Nu tänkte jag kolla lite snabbt på youtube och därefter sova så att dagen rullar vidare...godnatt<3
(Ska försöka svara på era kommentarer imorgon, och fortsätta med tidsinställda!)