Tar mig lite dålig energi och dränker mina sorger - sen ska jag städa bort mitt rum med hög musik.

Ha en jävligt bra helg!

Ända sedan jag var jätteliten har det hållit på. Jag minns så väl det första bråket och grälet. Jag minns att jag stod vid trappan och tillsist stängde in mig på toan. Hörde hur dem skrek på varann. Hur dem svor. Deras arga röster. 

Jag fick panik. Jag skrek tillbaka. Stampade. Slog i saker så att dem skulle förstå och det hjälpte till en viss del. Jag minns hur jag grät. Tårarna som rann, rädslan inom mig. 
Alla minnen som gör så jag faller tillbaka och hur rädd och förbannad jag blir för var dag när det bara fortsätter.. 

Jag har kämpat varje dag ända sedan jag minns, kämpat för att vara kvar, vara stark och hålla modet och tårarna inne. Det går, men det är svårt. Ibland faller byttan över och tårarna rinner. Ilskan och minnena. Två minnen kommer jag aldrig glömma iallafall. Det kommer vara kvar inom mig och på armen - föralltid. 

Varje dag tänker jag på att jag ska flytta. Att tiden ska gå snabbare så att jag kommer härifrån. Få ro och kämpa mig uppåt till ett tryggare mig - men det kan jag inte, speciellt inte när jag möter tårar, ilska och rädsla nästan varje dag. Det tar på en. Förstör så mycket, både för mig själv och för andra. Speciellt inom skolan, jag har börjar trappa ner på pluggandet, jag orkar inte med det och det gör så att mina betyg blir sämre. - Märktes igår på läxförhöret.. och när jag får sämre betyg pluggar jag ihjäl mig på nästa och sätter ett ännu högre krav på mig, något jag vet inte är bra, men jag vill väl med skolan, få bra betyg och lyckas.

Det ända jag vill är att få ro familjen, slippa bråk och bara ha en fin och bra familj som jag är STOLT över. Något jag känner att jag inte har. Jag skäms så otroligt mycket för min familj.

Jag är rädd för att om jag tar hem någon kompis så kommer dem börjar bråka och skrika på varandra. Jag är så rädd och välkomna kompisar "ja här är min familj" - för dem är så!

Och jag kan inte göra ett dugg förutom att bryta ihop och skämmas...

*Gråter*  

Jag skulle lättat på mitt hjärta igår men jag kunde inte det. Jag var rädd för att prata, men jag stack dit och hon var inte där. Jag blev både glad men ändå stannade hjärtat till och jag fick en tanke inom mig att jag måste gå med samma sak flera dagar till. 

Klarade mig utan att höra bråk igår, men idag startade det igen. Blev så trött och kände bara att jag ville flytta så jag sa skarpt "Nä jag ska ringa till farmor och bo där (!!)" Jag blev så jävla ledsen. Fixade till mig och brast ut när jag borstade tänderna.. Mamma kom till mig och försökte prata men jag kunde inget mer än att inte bry mig..

Jag vill inte det här. Jag vill vara glad, men det är jag inte längre. Jag vill vara som andra, kämpa på med skolan och se saker och ting positivt - men jag är inte den tjejen, jag kommer aldrig vara den tjejen , utan jag kommer vara så här föralltid.

Det är så här jag blivit uppfostrad och lärd. Tack och lov så har jag inte blivit lika dan som alla andra i familjen och jag är evigt tacksam *Paus - tårar* för att jag försöker se livet positivt oavsett vad, att jag KÄMPAR och ler även fast saker inte är lätt.

Om jag kunde skulle jag spola tillbaka varenda dag. Månad. År och och göra livet underbart. Ändra allt det onda och fixa allt gräl. Men det här är mitt liv och jag kan inte göra något åt det. Gjort är gjort och jag ska vara glad för vartenda glatt minne jag har. 

Kärlek till er!<3

(Låter så tragiskt att skriva "innan jag dör" - kan ju dö närsomhelst egentligen...) 

1. Jag vill antingen flytta till Spanien eller köpa en lägenhet där. 

2. Pierca mig!

3. Lära mig att spela gitarr. 

4. Skaffa en häst och lära mig rida Western <3

5. Lyckas inom jobbkarriären - vad jag än ska hitta på ";)"

6. Träna till ett friskare och gladare liv. 

7. Lyckas träna bort min scenskräck och blyghet och göra det jag velat göra sedan jag varit liten...<3

8. Bada med Delfiner.

Känner att jag inte orkar blogga just nu, så kommer nog ta en liten paus i någon dag. Har verkligen ingen lust och jag mår inte helt bra. Jag vill blogga när jag är glad och kan ge all min positiva energi helt ut och inte mitt negativa. 

Det första jag ska försöka göra imorgon är att gå och prata, dock vill jag inte.

Har sådan otrolig huvudvärk så det är inte sant. Jag är yr, fryser och är allmänt trött - och det påverkar mitt pluggande. Kan inte koncentrera mig ett dugg utan jag hamnar i andra tankar, något jag tycker är otroligt jobbigt.

Tack och lov har jag spanskan i huvudet, jag vet inte hur men jag har lyckats fått in det - Bara att ge gärnet imorgonbitti!

Hoppas att ni haft en bra dag, tänker på er!  

Min dag har rullat på, varit en vanlig dag. 

Hade ingen lust att träna idag, men pappa ville gå en promenad så då ställde jag upp att följa med som sällskap, sen bara så att jag kom ut och fick röra på mig. En stund senare så gick jag på en ytterligare promenad då det blev bråk i familjen och jag ville bara slippa allt gräl. Det ända jag dock fick ut av promenaden var tårar. 

Pluggat lite Spanska med och snart ska jag försöka hinna svara på kommentarer och kolla bloggar+titta på Familjen Annorlunda. Hur många bloggar jag hinner och orkar får vi se - kommer absolut fortsätta imorgon! Kanske skriver något tidstinställt också. 

Ska inte bli sent till sänga iallafall!

Imorgon är det äntligen fredag och det innebär helg. Längtar verkligen! Kommer dock bli en plugghelg med engelska och lite NO, men vad gör det? Ska försöka att städa mitt rum med och kanske följa med på en utställning med Sara. 

Ska ni hitta på något särskilt i helga?

Ha det gött tills vi ses - Kärlek till er