Tack för er respons om mitt senaste inlägg! Det glädjer mig otroligt mycket att jag får sådan pepp av er! Ni är OTROLIGA!<3

Känns superkul att jag skrev det, tänkt på det länge men inte riktigt vågat förens jag fick kommentaren :) så jag tänkte att varför inte liksom? 

Hur har er dag varit? Bra? Har ni blivit lurade?   

Har själv haft en bra dag idag, varit en vanlig dag, både i skolan och hemma. Riktig latdag! Skulle gått ut idag, iallafall på en promenad men jag kände ingen lust alls idag så jag stannade inne hela dagen...något som jag ångrar just nu, men ska köra på imorgon istället! :) Man behöver ju vilodagar ibland med!

Känner att det var bra att jag ändå inte stack ut på en promenad då jag har grymt ont i huvudet just nu, dock är jag ganska trött så det kan bero på det - har inte vant mig än med att vi ställt om klockan... märks då jag vaknar på nätterna. Speciellt inatt, dock var det inte för tiden. 
Vi tar det kort...jag vaknade helt plötsligt inatt, vet inte vad jag skulle göra men jag tror att jag skulle vända mig om. Jag känner att något är konstigt med mig och precis då känner jag "MIN HAND ÄR AVHUGGEN!!!"
Jag får panik och flyger upp i sängen och är precis på väg att skrika. Känner att armen bara hänger ner och jag fick ren PANIK! Jag tar tag i armen med min andra hand och skakar handen så hårt tills att jag nästan börjar gråta, tillslut kunde jag röra på handen!
Satt och rörde på handen hela tiden tills att jag somnade om igen....andra gången den här veckan, dock värst idag! Så jävla rädd att samma sak händer igen. Värsta på länge. MARDRÖM!

Imorgon är det torsdag. En dag kvar i skolan innan lov och jag taggar till tusen! Dock avslutar jag skolveckan och börjar lovet med att jag slutar vid 15 istället för 13:10....så himla drygt..kommer då hem efter 16. 
När jag kommit hem blir det att försöka komma ut på en löpartur  

Godnatt med er!!<3

Jag tänkte just nu att jag ska skriva av mig angående det som hände förra året med "T", hur jag känner just nu och hur jag gått vidare. Fick en söt kommentar ifall att jag ville göra det ♥

Första veckan var det sjukt jobbigt, tråkigt, men på något sätt hoppade en tyngd ifrån mig. Jag satt och tänkte på oss, ofta. Dock blev det lättare och lättare för var dag som gick, förutom när jag såg honom i skolan då jag var som luft för honom och det kvävde mig på något sätt. Att veta att jag egentligen inte betydde någonting för honom. Att jag bara var ett jävla objekt för honom. 
Det gick bra och jag hade precis blivit gladare tills en skandal kom. Jag kände hur min värld gick under, hur jävla äcklig och värdelös jag kände mig. Jag tänkte: "vad fan är det jag gjort så jag förtjänat det här?"

Jag blev mer och mer osäker, självupptagen och jag kände att livet knappt var värt att leva längre - men med bloggen och vänner kände jag att det gick lite lättare ändå. Att få stöttningar och pepp gjorde att jag inte ville släppa det här fina utan jag fortsatte kämpa för det jag verkligen vill kämpa för och att visa den falska personen att man inte leker med mig och förstör!

Jag är svag angående sånt här, men något jag är stark angående är att inte låta NÅGON förstöra för mig! Det är det sista jag låter någon göra.

Jag kämpade mig upp lite svajande och återigen kom en smäll i ansiktet. Dock tog jag inte åt mig så mycket utav det då det bara var att ändra, men visst. Jättejobbigt då folk ska vara så jävla fi**iga och förstöra för någon annan - liksom tänk själva innan - skulle NI vilja ha det så? Sitta i en sits där folk förstör för dig och skriver saker?! Skulle inte tro det va.  

Efter den händelsen ställde jag mig upp, återigen för att gå vidare.

På en svajande väg har jag lyckats komma hit. Där jag står idag.

Det har varit en kamp, men jag är stolt att jag lyckats. Att jag visat att ingen ska komma ivägen och dra ner mig!

Jag mår bra idag. Jag bryr mig inte om honom, om oss eller något. Dock kommer dessa såren finnas kvar. Länge. Ordet inom mig. Händelserna. De ligger i ett litet hörn och påminner mig varje dag. 

Dock har det kommit upp tankar på någon annan som gjort dessa saker. Skulle inte direkt förvåna mig om det var den personen för h*n är så falsk...

Självklart ska man vara nöjd med hur man ser ut, det vet jag mycket väl men jag är inte en sådan person. Jag är dock på väg just nu och får bättre självförtroende för var dag och det är för er hjälp. För era fina kommentarer, era positiva inställningar som gör så att jag blir nöjdare och säkrare i mig!

Jag är verkligen inte nöjd med mitt utseende, än. Det kommer ta en tid, men jag kommer komma dit!

Jag har lärt mig att jag alltid kommer leva i denna kroppen så varför ska man inte vara nöjd med hur man ser ut? Vi blev dem vi är idag för en anledning! Inte för att andra ska komma och säga det och det om en bara för att DEM är osäkra i sig själva, utan för att vi vann det här fina. 

Va förfan nöjd med dig själv! Det finns ingen annan du. Ingen annan är vackrare än just DU! 
Jag vet att det är svårt, jag är kanske i samma sits som just du är och jag har bara en sak att säga till dig då - sluta inte kämpa! Sluta istället att klanka ner dig. Sluta säg "Jag är så jävla ful". "Jag önskar att jag var någon annan". NEJ!

Det är så jävla fel! Du är så himla perfekt som du är! 
Du kanske tror att ingen gillar dig för hur du ser ut, då har du fel! Du vet INTE vad folk tycker och känner om just dig och ditt utseende, någon kanske är sjukt kär i dig eller önskar att h*n var just som DU! Skulle du då vilja byta utseende och kropp?

Nej, det skulle inte jag vilja iallafall!

Var istället nöjd med dig och ditt fina yttre!   

Självklart finns det saker med mig jag skulle vilja ändra, det kan jag inte ljuga för er. Dock håller jag redan på med det nu och det är att träna, både för att bli av med några kilon MEN framförallt för att JAG ska må bra psykiskt!

Jag är på en grymt god väg redan nu och jag känner att jag förbättrats varje gång jag tränar. Hur mycket jag orkar, hur träningsvärken kommer men inte är lika ihållande som innan jag tränade.

Det är underbart att jag snart kommit dit jag LÄNGE velat. Att snart vilja "visa" mig mer, vara nöjd och bevisa för er att "det här är jag!", att jag kunde så mycket mer än vad NI trodde! 
"Ler".
Det kommer dock ta en tid, men jag säger det igen - jag är beredd att ta vara på den tiden! Hur lång tid det än tar så kör jag på!