Ända sedan jag var jätteliten har det hållit på. Jag minns så väl det första bråket och grälet. Jag minns att jag stod vid trappan och tillsist stängde in mig på toan. Hörde hur dem skrek på varann. Hur dem svor. Deras arga röster. 

Jag fick panik. Jag skrek tillbaka. Stampade. Slog i saker så att dem skulle förstå och det hjälpte till en viss del. Jag minns hur jag grät. Tårarna som rann, rädslan inom mig. 
Alla minnen som gör så jag faller tillbaka och hur rädd och förbannad jag blir för var dag när det bara fortsätter.. 

Jag har kämpat varje dag ända sedan jag minns, kämpat för att vara kvar, vara stark och hålla modet och tårarna inne. Det går, men det är svårt. Ibland faller byttan över och tårarna rinner. Ilskan och minnena. Två minnen kommer jag aldrig glömma iallafall. Det kommer vara kvar inom mig och på armen - föralltid. 

Varje dag tänker jag på att jag ska flytta. Att tiden ska gå snabbare så att jag kommer härifrån. Få ro och kämpa mig uppåt till ett tryggare mig - men det kan jag inte, speciellt inte när jag möter tårar, ilska och rädsla nästan varje dag. Det tar på en. Förstör så mycket, både för mig själv och för andra. Speciellt inom skolan, jag har börjar trappa ner på pluggandet, jag orkar inte med det och det gör så att mina betyg blir sämre. - Märktes igår på läxförhöret.. och när jag får sämre betyg pluggar jag ihjäl mig på nästa och sätter ett ännu högre krav på mig, något jag vet inte är bra, men jag vill väl med skolan, få bra betyg och lyckas.

Det ända jag vill är att få ro familjen, slippa bråk och bara ha en fin och bra familj som jag är STOLT över. Något jag känner att jag inte har. Jag skäms så otroligt mycket för min familj.

Jag är rädd för att om jag tar hem någon kompis så kommer dem börjar bråka och skrika på varandra. Jag är så rädd och välkomna kompisar "ja här är min familj" - för dem är så!

Och jag kan inte göra ett dugg förutom att bryta ihop och skämmas...

*Gråter*  

Jag skulle lättat på mitt hjärta igår men jag kunde inte det. Jag var rädd för att prata, men jag stack dit och hon var inte där. Jag blev både glad men ändå stannade hjärtat till och jag fick en tanke inom mig att jag måste gå med samma sak flera dagar till. 

Klarade mig utan att höra bråk igår, men idag startade det igen. Blev så trött och kände bara att jag ville flytta så jag sa skarpt "Nä jag ska ringa till farmor och bo där (!!)" Jag blev så jävla ledsen. Fixade till mig och brast ut när jag borstade tänderna.. Mamma kom till mig och försökte prata men jag kunde inget mer än att inte bry mig..

Jag vill inte det här. Jag vill vara glad, men det är jag inte längre. Jag vill vara som andra, kämpa på med skolan och se saker och ting positivt - men jag är inte den tjejen, jag kommer aldrig vara den tjejen , utan jag kommer vara så här föralltid.

Det är så här jag blivit uppfostrad och lärd. Tack och lov så har jag inte blivit lika dan som alla andra i familjen och jag är evigt tacksam *Paus - tårar* för att jag försöker se livet positivt oavsett vad, att jag KÄMPAR och ler även fast saker inte är lätt.

Om jag kunde skulle jag spola tillbaka varenda dag. Månad. År och och göra livet underbart. Ändra allt det onda och fixa allt gräl. Men det här är mitt liv och jag kan inte göra något åt det. Gjort är gjort och jag ska vara glad för vartenda glatt minne jag har. 

Kärlek till er!<3

 

Linn

14 mars 2015 13:03

Elin.....
Jag visste ingenting, men det är ju inte så konstigt! Jag kan helt ärligt inte ens förstå hur du klarar av det och hur du positiv du låter hela tiden..för det är så du verkar...
Åh, jag vet inte ens vad jag ska skriva....jag vet inte:((
Jag kan inte heller relatera till dig eller säga "jag förstår hur det är". Jag önska jag hade, fast samtidigt inte...
Men det ändå jag vill är att du ska ha det bra.
Men inser att det kan vara svårt.
Men Elin, nu vet jag visserligen inte allt, men jag är säker på att detta inte är något du kan hjälpa åt, inget du kan göra. Det viktigaste är att du inser att det inte ör ditt fel! Jag tror inte att det är någon som vill att det ska bli eller ens vara såhär, ingen. Men jag tror dem har försökt. Jag vet intre. Men jag hoppas att dem tänker på dig och dina syskon. Det tror jag. För vad som ön händer, så kommer du ha den bästa familjen, ni kanske inte visar det eller tänker på det, men ni är ändå en familj som innerst inne älskar varandra och har gjort. De kommer alltid finnas där.
Det är en jobbig period, det kan jag verkligen förstå. Även om det är svårt, kanske går det att prata med dem, förklara hur du känner....
Jag vet inte, men jag vill bara att det kan bli så bra det kan......
Åh Elin, jag vet verkligen inte vad jag ska skriva och göra.....
Elin. Du är bäst. Och jag menar verkligen verkligen det, okej!
Love you <3

http://www.linnfoto.bloggplatsen.se

 

Madeleine Sundh

14 mars 2015 17:04

Vad stark du är!

http://nouw.com/madeleinesundh

 

natalia

14 mars 2015 20:44

Jag vet precis vad du menar och vet exakt vad du går genom!

Du är så sjukt jävla stark Elin! KÄMPA P^Å! Fortsätt med det du gör!

Jag finns på mobilen (kik/fb) om du behöver snacka o om du behöver snacka av dig på riktigt kan du alltid be om mitt nummer !!! Kramar <3

http://nouw.com/nataliatrojan

 

Fredrika

14 mars 2015 20:56

Usch det där låter inte bra vännen. Styrkekramar till dig, kämpa på.

http://nouw.com/fredrikanordin

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är nu så att jag tog det beslutet igår att jag nu skulle gå vidare till en annan bloggportal. Jag har funderat och funderat i flera veckor nu, månader och beslutat mig att jag måste testa på lite nytt och "gå vidare i livet!"Jag själv är glad för...

Haft en grym smärta idag, både i rygg och mage. Känns inte alls bra! Varit illamående från och till och väl hemma blev det som värst. Jag kunde knappt äta och jag höll tillslut på att kräkas och bryta ihop... När vi väl skulle äta kallsvettades jag...

Drygt två dagar till ultraljudet nu. Känns helt underbart, sedan lär jag få vänta ytterliggare veckor innan jag kommer träffa läkaren. Men vi är på väg och jag är så himla glad att ultraljudet är på onsdag, just nu börjar jag tröttna och tappa greppe...

Har just nu slöjd, dock slutar jag om några minuter bara! Sedan SO till halv fyra, ska allt gå - hoppas på att jag slipper någon läxa nu, fast jag funderar ändå och fortsätta med svenskan då den ska vara klar till torsdag och jag har ingen aning om j...