elin-mylife

Alla inlägg den 1 februari 2015

Av Elin - 1 februari 2015 22:51

Har glömt totalt att uppdatera er då jag haft full rulle idag, men nu ska jag hinna uppdatera er lite innan jag somnar här i sänga!

Har haft en jättehärlig dag, glatt humör och dagen har bara rullat på! Känner att jag är redo för en ny vecka, bara den blir lugn så blir det bra..

Hur har er dag varit??

Har skottat i princip hela dagen då det bara snöat och snöat, hela natten och sen hela dagen. Så nu är det massor med snö, flera decimeter! Tycker att det ska räcka med snö nu då det är hur mycket som helst, men det är ju min åsikt.
Därefter så skulle pappa ploga gården med traktorn (och det är is under snön, jättehalt) så han gled ner med traktorn i diket och kom inte upp med traktorn därifrån...xD HAHAHA ser as kul ut nu när en traktor står där!! XD pappa försökte få hjälp av en med en traktor nu ikväll men det gick inte alls, så pappa ska ringa runt imorgon och höra så får vi se om den är uppe när jag kommer hem från skolan.

Har ni snö? Hur mycket?

Annars idag så har jag, mamma och pappa grillat körv ute vid en liten brasa - sjukt mysigt verkligen! :)
Och försökt tagit de lugnt...

Imorgon är det en ny vecka, en ny måndag och det känns som att dagarna bara blir tätare för det känns som att det var igår jag sa så här med...tiden går så snabbt! Speciellt ni när första februari är borta snart.

Blir först skola imorgonbitti (hoppas på att skolsköterskan är i skolan och att något kul händer), hemma har jag ingen aning om vad som blir...
Skönt att det bara är skolan imorgon och sen bjuds det på en studiedag - PERFA!

Nu måste jag ta och ställa klocka och sova. Godnatt <3

ANNONS
Av Elin - 1 februari 2015 20:30

Känner att jag just nu behöver prata ut då jag nästan bryter ihop för minsta lilla. 

Jag har tankar och saker inom mig som INGEN vet om, men som jag så gärna vill få ur mig, prata av mig, men tyvärr kan jag inte prata med dem här hemma om det för jag skäms så jävla mycket för det och jag skulle bara bryta ihop om jag pratade om det - men när det väl händer så bryr jag mig inte om det ett dugg utan jag njuter, är glad och känner mig så himla bra och stark. 


Var imorse vid frukosten alltihopa började, som alla tankar kom in. Jag fixade min macka och tänkte ta på ost, men jag ändrade mig och ville bara ha gurka. Mamma kom då in "Du måste ju ha något mer, inte bara "vatten", pappa; "Är du rädd för och bli tjock eller?" På mindre än en sekund hann jag och tänka på allt det som sas, säkert 4 gånger. 

Jag bröt ihop mitt i frukosten och mamma och pappa blev helt chockade. Svarade i mina egna tankar - "ja". 


Fick en kram av mamma och det var behövligt måste jag säga er. Både mamma och pappa sa att dem inte menade att säga så och att det var dumt sagt. Kändes i hjärtat, men kort därefter var jag uppe på fötterna och dagen har bara rullat på som vanligt, dock med tankar..

________________

Ända sen jag var liten har jag alltid haft tankarna på att något varit "annorlunda" med mig emot alla andra, och dem tankarna började redan när jag var sex år.

Jag har alltid varit lite större än alla andra, något som jag kanske inte tänkte så mycket på då men jag kände redan då att något inte "stämde" med mig. Efter några år senare såg jag i tidningar att folk nästan bara var smala. Mina vänner var smala, familjen och andra..jag använde då tröjor som var tighta på mig, men som jag snabbt bytte ut mot tröjor som inte satt tajt överhuvudtaget för att inte visa mitt fett. Tittade då och då i spegeln hur jag såg ut, tittade och tog tag i mitt fett. Jag började skämmas otroligt..


Åren gick och jag såg plötligt en förändring på mig. När jag sett ett kort på mig och jag såg på mig i spegeln så såg jag hur lång och smal jag hade blivit. Jag tänkte "att nu är jag som alla andra" men det blev värre vid 10-12 årsålder - Jag började att säga till mamma att jag var tjock - jag fick många svar att jag absolut inte var det, att jag inte ska oroa mig för att vara det, att jag var fin som jag var! Men jag tyckte inte alls som mamma och dem andra, utan jag fortsatte bara. Därefter började jag gå promenader, LÅNGA promenader med. 

Vid tretton årsålder gick det över gränsen! Jag började gråta för hur jag såg ut, behandlade mig som skit och plågade mig själv med taskiga kommentarer..jag ville göra som dem gjort i filmer, spy upp maten. Första gången jag försökte med det var jag tretton år - dock funkade det inte. Så jag försökte att svälta mig. Det funkade i några dagar, men längtan efter mat var stark! Så jag tänkte att jag skulle ge mig. 

Tillslut ville jag verkligen göra något för hur jag såg ut! Jag tog i på idrotten och började springa på fritiden. 
Det kändes helt fantastiskt och springa - och varje gång jag började springa tänkte jag "nu ska jag bli av med skiten och bli smal". Allt för mig var just då och bli smal, så efter ett tag blev det som en drog för mig, men jag fick snabbt stopp på det!


Vid 14 årsålder fortsatte det, men träningen hade blivit annorlunda för mig då - det hade blivit till något kul istället för något plågsamt. Jag njöt VARJE gång jag tränade och jag hade det verkligen så KUL varje gång jag var ute och sprang. Det året mådde jag så himla bra och alla tankar om min vikt släppte! Men det ändrades runt hösten/vintern.

- Massa kom emot mig, både inom skolan och massa annat, men framför allt slutade min lust till maten.


Jag började ta mindre med mat och det märkte min mamma snabbt. Hon sa att jag måste äta mer, men jag fortsatte. Det höll på så i några veckor och sen åt jag tillsist normalt igen. Veckorna gick och sen var jag tillbaka på ruta ett.

Jag åt mindre och mindre med mat och jag blev fortare mätt. Hoppade över skollunchen i skolan (dels för att jag inte tycker om det) men också för att ja, jag kan inte äta! Slutade med skolmaten och mängden av frukosten minskade. Äter aldrig mellanmål (kan ta mig någon frukt ibland men inte lika ofta.) 
Om man ska tänka på kalorier så kanske jag bara äter hälften av det vi ska få i oss, en tredjedel av det t.om. 


Mina armar har tagit stort på det här - de har blivit sjukt smala. Syns riktigt mycket, speciellt då en klockan som jag har som inte passar alls längre, jag har den i sista pluppen men den är för stor iallafall! Sjukt. 

Och det värsta är att när jag knappt äter något mår jag så himla bra inom mig, jag tänker att nu mår min kropp och jag bra. 


MEN - Jag försöker att äta. Jag äter så mycket jag kan - det som är gott.



Men imorgon är det måndag - då ska jag försök gå till skolsköterskan, om hon nån gång är på skolan! 

Tack för mig och att ni orkar stå ut med att jag pratar ut. Guldvärda är ni! <3

ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se