elin-mylife

Direktlänk till inlägg 2 februari 2014

Tårar <3

Av Elin - 2 februari 2014 16:29

Efter att jag kollade på Idas facebook sida och hittade en text om Major så sprack det verkligen, den var så jävla bra och tårarna sprutade verkligen!! Älskar dig så jävla mycket fisen!!! <3 
Läs den gärna (dock så var det ett tag sen hon la ut den men aja)


Idag, eller rättare sagt inatt. Fast för ett år sedan. Mellan den 27:e & 28:e Juni. Det var den finaste natten jag haft. Med dig. & den sista. Då var veterinären här, inte hade du blivit bättre. Inte alls faktiskt. Du stod på dropp. Tio liter. Veterinären åkte hem, vi fick en spruta med smärtstillande som vi skulle använda om det behövdes till dig. Vi satt där. I stallet. På den vita ihopfällbara stolen & den bruna, vingliga, obekväma. Väntade. Du stod där, i grimmskaften & försökte hålla dig på benen. Rörde dig ibland, när du rätade på benen. Du hade inte ont, smärtstillandet hade inte gått ur. Du såg så trött ut. Där satt vi. Hos dig. Vi grät. Vi pratade. Med varandra. Med dig. Pussade på dig. Kramade dig. Du somnade ibland, ryckte till med ditt stora, vackra huvud efter en liten stund & vaknade. Rätade på benen igen. Där satt vi. Vi trodde. Vi trodde att det skulle gå. & vi hoppades. Att du skulle bli frisk. Allas önskan: att du blev frisk. Att du fick vara kvar. Här. Där du var älskad & lycklig. Nu när du äntligen hittat hem så fick du inte stanna här. Inte länge iallafall. Inte så länge som vi alla ville att du skulle vara här. Du hade hela livet framför dig. Vi gick ut med dig, en liten stund varje timme. Det var inte så mörkt, men vi tog med ficklamporna för säkerhetsskull. Det kändes så konstigt: sånt här händer bara andra, inte mig själv. Vi kom in i stallet. Ställde upp dig där du stod förut & vi satte oss på stolarna. Svepte in oss i filtarna. Igen. Det var lite kallt i stallet. Där satt vi hela natten & vaktade dig. Tills klockan var fem på morgonen. Då gick vi in, mamma & pappa fick vakta dig nu istället. Vi sa godnatt till dig & pussade på dig. Kramade dig. Sen somnade vi. Jag vaknade vid nio. Sara & mamma stod med dig där ute. Du hade tre prästkragar i luggen. Du var så fin. Men. Du hade blivit sämre. Fan. Det fick ju inte bli såhär. Du skulle ju vara frisk. 

Det känns som om det var igår. Skulle göra vad som helst för att få dig tillbaka. Vi saknar dig. Vi tänker på dig. Varje dag. Vi älskar dig. Sov gott, älskade vän. För det förtjänar du.

Major Of Speed.

* 1997-04-19 - x 2009-06-28.

Foto: Idag, eller rättare sagt inatt. Fast för ett år sedan. Mellan den 27:e & 28:e Juni. Det var den finaste natten jag haft. Med dig. & den sista. Då var veterinären här, inte hade du blivit bättre. Inte alls faktiskt. Du stod på dropp. Tio liter. Veterinären åkte hem, vi fick en spruta med smärtstillande som vi skulle använda om det behövdes till dig. Vi satt där. I stallet. På den vita ihopfällbara stolen & den bruna, vingliga, obekväma. Väntade. Du stod där, i grimmskaften & försökte hålla dig på benen. Rörde dig ibland, när du rätade på benen. Du hade inte ont, smärtstillandet hade inte gått ur. Du såg så trött ut. Där satt vi. Hos dig. Vi grät. Vi pratade. Med varandra. Med dig. Pussade på dig. Kramade dig. Du somnade ibland, ryckte till med ditt stora, vackra huvud efter en liten stund & vaknade. Rätade på benen igen. Där satt vi. Vi trodde. Vi trodde att det skulle gå. & vi hoppades. Att du skulle bli frisk. Allas önskan: att du blev frisk. Att du fick vara kvar. Här. Där du var älskad & lycklig. Nu när du äntligen hittat hem så fick du inte stanna här. Inte länge iallafall. Inte så länge som vi alla ville att du skulle vara här. Du hade hela livet framför dig. Vi gick ut med dig, en liten stund varje timme. Det var inte så mörkt, men vi tog med ficklamporna för säkerhetsskull. Det kändes så konstigt: sånt här händer bara andra, inte mig själv. Vi kom in i stallet. Ställde upp dig där du stod förut & vi satte oss på stolarna. Svepte in oss i filtarna. Igen. Det var lite kallt i stallet. Där satt vi hela natten & vaktade dig. Tills klockan var fem på morgonen. Då gick vi in, mamma & pappa fick vakta dig nu istället. Vi sa godnatt till dig & pussade på dig. Kramade dig. Sen somnade vi. Jag vaknade vid nio. Sara & mamma stod med dig där ute. Du hade tre prästkragar i luggen. Du var så fin. Men. Du hade blivit sämre. Fan. Det fick ju inte bli såhär. Du skulle ju vara frisk. Det känns som om det var igår. Skulle göra vad som helst för att få dig tillbaka. Vi saknar dig. Vi tänker på dig. Varje dag. Vi älskar dig. Sov gott, älskade vän. För det förtjänar du.Major Of Speed.* 1997-04-19 - x 2009-06-28.♥
 
ANNONS
 
natalia

natalia

2 februari 2014 16:44

<3

http://nattis98.bloggplatsen.se

 
Hanna

Hanna

2 februari 2014 18:20

Åh började gråta <3

http://novembertjej.bloggplatsen.se

Elin

2 februari 2014 20:54

Awe :(

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Elin - 6 maj 2015 08:30

Det är nu så att jag tog det beslutet igår att jag nu skulle gå vidare till en annan bloggportal. Jag har funderat och funderat i flera veckor nu, månader och beslutat mig att jag måste testa på lite nytt och "gå vidare i livet!"Jag själv är glad för...

Av Elin - 5 maj 2015 19:03


Haft en grym smärta idag, både i rygg och mage. Känns inte alls bra! Varit illamående från och till och väl hemma blev det som värst. Jag kunde knappt äta och jag höll tillslut på att kräkas och bryta ihop... När vi väl skulle äta kallsvettades jag...

Av Elin - 4 maj 2015 21:10


Drygt två dagar till ultraljudet nu. Känns helt underbart, sedan lär jag få vänta ytterliggare veckor innan jag kommer träffa läkaren. Men vi är på väg och jag är så himla glad att ultraljudet är på onsdag, just nu börjar jag tröttna och tappa greppe...

Av Elin - 4 maj 2015 13:51

Har just nu slöjd, dock slutar jag om några minuter bara! Sedan SO till halv fyra, ska allt gå - hoppas på att jag slipper någon läxa nu, fast jag funderar ändå och fortsätta med svenskan då den ska vara klar till torsdag och jag har ingen aning om j...

Av Elin - 4 maj 2015 07:57


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se