elin-mylife

Alla inlägg den 6 april 2013

Av Elin - 6 april 2013 18:30

Nu tror jag att jag har tappat mina fina änglar som vänner.. Dom bryr sig inte o dom bara kollar när jag skickar kikmeddelanden.. känner mig sviken! Ville bara skriva ut detta nånstans..! Kom tillbaka till mig..<3 alltså, bara om ni gillar mig som vän, om inte, berätta det då då!!! <'3

ANNONS
Av Elin - 6 april 2013 12:15


Detta passa till mig! :o (Vi=Mamma, sara osv)

-(Ehmmie) Elin, du vet väl om att vi är oroliga, vi trodde aldrig att dagen skulle komma..

-Du finns i våra hjärtan och vi tänker på dig varje dag..

-Du skrämde oss verkligen..

-Vi vill ju att du ska må bra, vi ha ju verkligen försökt..

-När vi ringde ambulansen och vi såg din min.. 

-När vi satt på akuten och väntade i timmar, när vi såg hur du låg där, våra tårar börja rinna..

-För du vet väl om att du verkligen är underbar, och det finns ingen som dig, du är super bra! ♥

-Ni finns för dig, vi lovar och svär, och Elin - du kommer klara de här!

 

 



ANNONS
Av Elin - 6 april 2013 09:30

Hejsan bloggen, igår blev det ju ingen bloggning..

Det var för att jag red, och ramla av.. 

Vi tar detta från början.!


Vi red ju iväg på en helt underbar tur (alltså Sara och jag), jag var glad och magonten hade släppt. 

Dit vi red gick jätte bra, fast Molly hosta lite, men det var bra annars. 

Sedan när vi var halvvägs hem så kom det en bil som vi mötte, och Molly var jätte snäll när det åkte förbi. Jag tänkte: Ska jag hoppa av? Men det var dumt att jag inte gjorde det.. Molly började skena iväg efter några sekunder, jag blev jätte rädd, och hon skena nästan hem, eller ja, det var en liten bit kvar, men nästan.. 

Medan hon skena så åkte min stygbygel ur ena min fot, då tog jag ut min andra, ifall jag skulle ramla av och bli släpad, men det ända jag hann tänka på var ju: -Nukommerjagramlaav,nukommerjagramlaav!

Jag fick aldrig stopp på henne.. jag höll på och ramla av, men jag hade en bra balans som gjorde så jag var kvar.

Tillsist orkade jag inte hålla mig kvar.. så jag flög av. 

(Det som var bra var ju att hon sprang på vägen och att marken var mjuk) 

Jag landade på ryggen och tappade andan.. jag kunde inte röra en ända kroppsdel, jag trodde jag blev lam... jag försökte skrika, men det kom inte ut nåt fån min mun.. tillsist gjorde det de, jag skrek: HJÄÄLP, SARA, HJÄLP MIG... flera gånger, men ingen kom.. sen kunde jag röra på mina fötter, armar och händer. Jag började gråta.. men jag ställde mig inte upp eftersom ryggen/nacken kunde ju vara ordentligt skadad och så hade jag ju så ont.. tillsist hörde jag Sara skrika och ropa, +hovsteg och människosteg. Jag skrek tillbaka till henne. Sara sa att jag var helt vit i ansiktet och ögon kollade överallt.. (hon sa det på sjukhuset) 

Sara ringde 112, så en ambulans fick komma o hämta mig, jag började frysa och det blev kallt. Sen kom mamma, för Sara hade ringt henne när Molly skena iväg. Jag blev så glad att mamma och Sara kom.. :( Sist kom Tobias (min bror) och Linus, (Saras pojkvän)
Jag hörde Tobbe ropa: -HAR NI RINGT AMBULANS!!?

Sara grät ju, och sa att det var hennes fel, men Sara! Det var inte dit fel! <3

Det syndes på mamma att hon va ledsen..

Sara och Linus gick hem med hästarna, ambulanspersonalen kom och tog på en nackkrage, ifall! och någon grej som jag fick ligga på för ryggen. Mamma och Tobbe hjälpte ambulanspersonalen. Så åkte vi iväg!

Dom kollade pulsen m.m, jag tror det var pulsen och nåt mer som inte va så bra..

När vi kom fram till sjukhuset kollade dom min rygg och nacke, fick ont när han tog på endel ställen så gjorde dom lite mer. Sara och mamma kom ju, då tänkte jag: Fyy vad glad jag är och ser er! :'(

Det var hemsk och se Sara och mamma så ledsna.. 

Sist kom ju pappa, det var när vi fick reda på hur det skulle blir och han kolla en gång till. Doktorn sa att jag skulle åka hem, ta tablett om det inte blev bättre, och om det inte blev bättre och ta tablett så får jag åka in igen.. så nu ligger jag här i sängen, med rygg och nackont.. 

(Jag frös hela tiden igår! Även fast jag hade 2-3 filtar på mig, mamma sa att det var chocken..)


Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv! 
Tänk om jag hade blivit lam!

Aldrig fått se familjen, Hanna, Amanda och er!

Många tankar snurrar runt i mitt huvud!

 

Hur ska jag tacka er som hjälpte mig!?

Kom ihåg, det va inte ditt fel Sara! 

Men.. jag kommer aldrig någonsin bli helt hel!

Jag älskar er! ♥

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se